När jag var barn fanns det en kvinna som betydde oerhört mycket för mig och på många sätt var min livlina. Jag har skrivit om henne många gånger och i flertal olika sammanhang. Igår kväll kom jag starkt att tänka på henne efter att jag läst ett inlägg frå

Läs mer

Astrid Gilmark 

När jag var barn fanns det en kvinna som betydde oerhört mycket för mig och på många sätt var min livlina. Jag har skrivit om henne många gånger och i flertal olika sammanhang. Igår kväll kom jag starkt att tänka på henne efter att jag läst ett inlägg från en följare av mina små enkla blogginlägg. Kvinna som jag tänker på är Astrid Gilmark och flera av er minns henne säkerligen, då hon var ett verksamt medium under 60 – 70-talet. Bland annat skrev hon en spalt i Allersveckotidning om sina mediala upplevelser och hennes spiritualistiska trosuppfattning. Min mamma prenumererade på Allers och med stor iver tog jag mig an vad min vän Astrid hade att delge denna veckan. För hon blev som en vän, fast jag inte kände henne och att hon inte ens visste att jag fanns. Varför jag kom att tänka på henne var att jag insåg att mina små enkla blogginlägg fyllde samma funktion för mina följare som Astrids spalter en gång fyllt för mig. Insåg att undermedvetet var det mitt syfte fast jag inte tänkt på det. För mig var hennes spalter fyllda med bekräftelser, aha-upplevelser, att det fanns fler som kände som jag och hade liknande upplevelser. Så jag blev såg glad när denna insikten kom och förstod ännu bättre varför jag ville att alla mina inlägg skulle vara korta och enkla. Så just nu försöker jag tänka på mig själv som en nutida Astrid Gilmark och det känns faktiskt riktigt bra. Nä, jag har inte fått hybris utan leker mest med tanken.

Som vuxen hittade jag några av Astrids böcker på ett antikvariat och självklart så kunde jag inte låta bli att köpa dem. Men jag har däremot inte vågat läsa dem, rädd att de skall förstöra mina fina minnen som finns bevarade i mitt hjärta. För de minnena betyder så oerhört mycket för mig. Däremot så tittar jag på dem ibland med kärlek som om de vore dyrgripar och för mig är det väl just vad de är. Varför jag inte vågar läsa dem är att där jag befinner mig idag i min mediala utveckling så har kanske dessa texter inget att ge mig. Precis som jag häromdagen skrev om att jag inte ville träffa en del vänner från förr för att jag heller ville bevara minnen från då, än att få uppleva hur fjärran vi är ifrån varandra idag.

Fantastiskt hur okända människor kan göra ett så starkt intryck och påverkan på en för livet, människor man inte ens har mött. Astrid gick över till andra sidan den 9 november 2009. Så tack Astrid för du var min livlina som barn och tonåring. All min kärlek till dig och om du bara anade vad du har betytt för mig … eller det kanske du gör i denna stund. ❤️

Namaste
Hasse Nyander