Förändringens vindar  

Jag vet inte om jag kommer kunna klä detta i ord som jag vill delge er, men jag skall göra ett försök. Kanske också lite rädd att verka förmäten, men rädslor ska man ju gå emot enligt mig. För mina egna rädslor är ju det enda som skapar hinder i min tillvaro och utveckling.

2008 när jag blev svårt hjärtsjuk hamnade jag inte på Sahlgrenska för att dö utan för att leva mer levande. Det var en tydlig process som jag bloggade öppet om och som inspirerade både mig själv och andra till att leva levande – inte bara leva sig igenom dagarna som passerade förbi. Denna gång hamnade jag inte heller på Sahlgrenska för att dö utan som jag upplever fanns det två processer som jag genom gick och fortfarande genomgår.

Den ena handlade verkligen om min egen process även om jag vet att det jag skrivit och bloggat om har inspirerat många andra. Processen om att lära mig släppa taget om det som fyllt sin funktion för att kunna komma vidare i tillvaron. För mig en självklarhet rent teoretiskt men inte alls lika enkelt rent emotionellt. Inser så här i efterhand att denna process påbörjades redan förra våren/sommaren. Delvis blev jag i och med covid 19 tvungen att släppa taget om många inbokade jobb. Vilket var svårt och smärtsamt både känslomässigt och ekonomiskt. Det ledde mig dock till att få möjligheten till att arbeta på hospice som jag haft en önskan om i över 15 år. En fantastisk miljö att få verka i och där det också handlade om att släppa taget i så väl smått som stort. En för mig mycket givande och lärorik tid som med alla säkerhet påverkade mig mer än jag då anade. En dag på hospicet ringde min syster och delgav mig att mamma somnat in, då var det inte så svårt att släppa taget. Hade känt länge att jag var redo att låta henne gå, men sedan i efterhand har jag allteftersom fått emotionellt/tankemässigt jobba med att acceptera att hon inte fanns fysisk med oss längre. Även om jag hade en starkare och medvetnare kontakt med henne än när hon fysiskt levde. ❤️

Sommaren 2020 var en för mig fantastisk sommar, kände mig så levande och frisk som om livet var fyllt med livslust och livskvalitet – livet lekte. Kände samtidigt ett stort behov av att börja göra mig av med saker som jag samlat på genom livet. De hade helt enkelt fyllt sin funktion, framför allt fanns de i sådana mängder så mycket av det användes aldrig och en hel del låg till och med nerpackat i källarförrådet. Så jag började lägga ut på tradera och kände en sådan lättnad och befrielse av att bli fri från dessa föremål som om de tyngt mig – som jag burit på en energi som frigavs från mig för varje sak som försvann.

När jag sedan i november hamnade på Sahlgrenska för att jag hade sådana biverkningar av mediciner, hade flimmer och hjärtsvikt så var jag redo att släppa taget om allt. Bad att få bli hemtagen för nu räckte det för mig del, efter haft en del hjärtproblematik under hösten. Dock fick jag ett starkt nej som jag fått andra gånger som jag bett dem ta hem mig. Min mamma kom till mig och förklarade att nu var jag tvungen att vara stark och delgav en del orsaker till att jag var tvungen att vara kvar. Vilket upprörde mig i stunden för jag vill ju bara släppa taget och gå hem. Tänker inte gå in på de detaljerna för det skulle vara att släppa in er innanför min integritet. Vilket jag alltid är väldigt mån om att inte göra, även om jag kan vara väldigt utlämnade. I väntan på att min säng skulle bli ledig så satt jag och tittade in i det dagrum jag tillbringat så många timmar 2008. Mindes den tiden vilket fick mig att landa i att acceptera att jag skulle vara kvar. För tiden 2008 är en tid som jag i efterhand är mycket tacksam över att få vara i – en process som ledde till mycket gott. ❤️

Tänker inte gå in på förloppet 2020/2021 vilket jag var på väg att göra, men då blir det en hel bok i stället för ett blogginlägg. Men mycket på denna resa handlade om att släppa taget, släppa kontrollen och bara vara i nuet. Min värld krymptes från att tidvis vara sängbunden till att röra mig mellan sängen och fåtöljen. Allt som jag ägde i denna stund var det som fanns inom räck håll. Viktigaste ägodelarna var min dator och mobil för det var den enda kontakt jag hade med omvärlden.

Denna process gjorde mig redo att släppa taget om sådant som jag älskat i så många år, redo att låta något annat ta form – låta ett nytt tidevarv manifestera sig. Tänker inte heller gå in på dessa förändringar som processen ledde till. För då blir det återigen manuset till en bok.

Fick också starkt till mig att process handlade om att dela med mig och att jag hade mycket att ge innan det var dags för mig att få komma hem. Så jag undrade när detta som jag skulle dela med mig av skulle komma och hur det skulle gå till. Så insåg jag att jag var redan där genom all respons som jag började få om mina inlägg på Facebook och blogginlägg. Insåg hur mycket detta jag delgav hade att ge till andra. Tror vi människor ofta väntar på att den där kunskapen/insikten skall komma till oss så vi kan vara redo för nästa skede. Fast egentligen är vi redan där och har redan den kunskap/insikt som vi behöver. Handlar mer om att bara ge oss hän och förlita oss på processen. ❤️

Är helt övertygad om att en gång i framtiden kommer detta leda till en bok, men just nu är jag i processen för att inspirera, stödja, ge hopp till andra samt göra mig redo för att kunna skriva den där boken. Men min process nu består också mycket i att manifestera förändring i min tillvaro. Vilket jag är mitt upp i att göra, vet dock inte helt vart det hela leder till i slutändan. Men med tiden kanske det leder till att göra mig redo att lämna Sverige periodvis, för att pensionera mig på Sri Lanka vore ju som en dröm gick i uppfyllelse.

Innan jag avslutar vill jag också delge att denna tidsperiod ger mig möjlighet till att ägna mig åt sådant som jag inte alltid prioriterar tid till fast jag önskar det. Så hur hemsk eller eländig en process än är så har den något gott att ge. Är nu tacksam att jag lever och att det inte var dags för mig att lämna in för att resa hem. För som jag skrivit förut så är livet en resa mellan födelsen och döden. Det är upp till oss vad vi gör med denna resa. För alla möjligheter finns där endast våra egna rädslor hindrar oss.

Så njut av förändringens vindar och låt dig svepas med i dem. ❤️

Namasté
Hasse Nyander