I över 15 år hade jag en dröm om att få arrangera en andlig resa till Sri Lanka, men tsunamin och sedermera inbördeskriget kom emellan. Sen var jag väl inte heller redo för att göra denna jungfrutur. För det är just så jag ser den första andliga resan som blev av 2016. Oavsett vad jag startar upp och hur mycket jag än planerar, så kan jag aldrig veta utgången förrän jag testkört något oavsett om det handlar om utbildningar, föredrag eller som i detta fall en resa. Så även om jag 2016 äntligen fick förverkliga min dröm så var den en jungfrutur. Vilket jag också påpekade för dem som reste med och vi gjorde resan extra billig av denna orsak. På många sätt och vis så föll drömmen in, men jag hade mycket att ta in efteråt och gå igenom. Bland annat insåg jag att november månad som är slutfasen i en säsong inte var ett så bra val, då jag är ganska slutkörd efter ett antal intensiva månaders jobb. Jag hade inte heller förstått det ledarskap som skulle krävs av mig, naiva jag såg det mest som vi skulle på en resa och ha det skönt och roligt ihop. Så medvetet intog jag rollen att jag inte var en ledare utan en i grupp, men jag tog lärdom av detta och inser nu att det kommer krävas ett ledarskap av mig under kommande resor. Jag borde förstått detta som inom sjukvården haft en del dåliga chefer, just för de inte vågat eller kunnat ta ledarskapet. Det kommer vara en svår balans att vara ledare och samtidigt en i gruppen, men jag hade tillbaka i tiden en fantastisk kvinnligchef som kunde konsten att gå mellan att vara vän/kollega och chef så jag tänker ha henne som förebild. Hoppas du läser detta Agneta, men jag vet att du vet att jag tycker du är den bästa chef jag någonsin haft. ❤
I min enfald hade jag trott att det skulle räcka med fantastiska upplevelser, meditationer, andliga och mediala övningar. Vi tar det lite som det kommer, förutom den inbokade rundtur och en del planerade utflykter. Nu vet jag bättre, men det är också tack vare denna jungfrutur och nu ha en erfarenhet att referera till då jag skapar den kommande resan. Om jag fick förverkliga min dröm 2016 så känner jag att denna gång så manifesterar jag min dröm. Ser mycket fram mot att få ta ännu en grupp på en andligresa till Sri Lanka. ❤
Jag kommer säkerligen ha massor att ta in även efter nästa resa, för då kommer jag se andra saker och ha nya erfarenheter som leder till att jag utvecklar vidare min andliga resa för dem så kommer resa med 2020. För jag ser att så är processen hela tiden oavsett vad det handlar om. För den dag jag inte har något att förändra inför nästa gång så innebär det inte att luta sig tillbaka och glida på tidigare erfarenheter, utan då är det dags att lägga ner och skrota dessa resor. För det läget är ett tecken på stagnation och stagnation är ingen utveckling och det som inte är i utveckling är för mig dött.
Så jag ser även fram mot vad resan och gruppen 2019 kommer ge mig. De har redan lovat mig vara jobbig så jag får slita mitt hår och gråta mig till sömns. Är dock inte så rädd för detta hot, då jag känner dem alla och de är alla fina människor var och en på sitt sätt. Precis som de som rest med 2016 är. Men Sri Lanka öppnar upp för utveckling, så man vet aldrig vad som kommer att hända. Men i efterhand kommer vi alla säga tack – Tack Sri Lanka. ❤
Så tack till alla människor som kommer in i mitt liv och ger mig möjlighet till utveckling. ❤
Namasté
Hasse Nyander