Gott och ont 

Vi föds alla för att vara goda och göra gott är min stora övertygelse, med full entusiasm av godhet går vi ner på jorden i en förkroppsligad form med olika uppdrag. En del av oss föds in i kärleksfulla och trygga förhållande, andra i dysfunktionella familjer, en del växer upp i en omgivning av rent hat. Våra första levnadsår präglar oss starkt och en del kommer förlora sina intentioner att göra gott i sin uppväxt. Självklart kommer även våra kommande upplevelser genom livet prägla oss, lite olika beroende på upplevelsens karaktär och styrka utifrån hur vi upplever den. Det som påverkar någon starkt kanske inte påverkar någon annan på samma sätt. Vi är helt enkelt olika hur vi upplever och påverkas av händelser i livet.

Det bor gott och ont inom oss alla, men vår intention var att utveckla och agera utifrån det god i livet. Men det vi göds med och det vi göder oss med växer, så det är för mig helt logisk att vår sociala miljö och uppväxt är näringen till vad som kommer att växa. Är själv uppvuxen i en kärleksfull och trygg miljö, men genom livet har jag växlat mellan att göda det goda och det onda inom mig, men grundplattform inom mig har aldrig tillåtit det onda att ta överhand. Jag är oerhört tacksam för denna grundtrygghet och inser att saker och ting kunde varit helt annorlunda om jag haft en annan uppväxt.

Så att kunna vara objektiv och inse att det finns gott inom alla är för mig av stor vikt, utan att för den del förneka deras onda handlingar. Men vem är jag att döma även om jag då och uttrycker mina åsikter om olika agerande. För mig är inte döma och att uttrycka sina åsikter samma sak, jag dömer inte dem som människor, men jag har en åsikt om deras handlingar. Jag vet att det finns gott inom dem och livet fått dem att göda det onda och att skapa sina handlingar utifrån det. Så en viktig fråga i det hela är vad är det som göder dem, var är orsaken till att ondskan inom dem tar överhand?

Jag är välmedveten om att vi alla har ett vuxet ansvar att ta ansvar för vårt liv och våra handlingar. Vilket för mig inte varit så svårt när jag väl gjorde det, då jag vuxit upp i en trygg och kärleksfull miljö. Men jag ser sceneriet i andras liv och kan ha en förståelse till vad som påverkat dem. Vilket inte innebär att jag försvara deras handlingar, men jag kan känna en förståelse och medkänsla till dem. ❤️

För mig finns inte rent onda människor utan människor som blivit fysiskt och psykiskt skadade genom livet. Kan jag hata dem? Kan jag älska dem? Nä, men jag kan försöka finna förståelse och känna medkänsla. ❤️

Namasté
Hasse Nyander