Idag för bilen oss till mamma, är så glad över att ha henne kvar. För som jag skrev igår så har vi ju bara våra nära och kära till låns. Har genom året trott att det var slut många gånger men så repar hon sig trotts oddsen och blir pigg igen. Just nu en väldigt bra och pigg period, där hon verkar bli piggare och allt mer välmående. ❤️
För även om man inte förlorar anhöriga rent fysiskt så kan vi förlora dem på andra plan. Vilket kan vara minst lika stor förlust. Minns hur jobbigt det var efter mammas stroke 2006, hur mycket som är hon som plötsligt inte fanns där, även om hon rent fysiskt fortfarande existerade. Hon kämpade och vi kämpade med henne, och med tiden kom hon tillbaka till sitt rätta jag om än lite naggad i kanten. Under denna tid sa hon ofta jag vill vara med ett tag till, vilket hon på ren envishet och livslust såg till att få. Vetgirig som få för att återerövra sina minnen och lära sig på nytt sådant som hon redan kunde.
Förra julafton fick jag ringa en ambulans som tog henne till Sahlgrenska och då var vi båda ganska säkra på att det var slut. Hon klarade sig dock med hjälp av Sahlgrenskas intensivpersonals skicklighet. Även om hon överlevde så var hon hårt medtagen och denna gång verkade hon inte kunna ta sig tillbaka utan fick den ena komplikationen efter den andra som tärde på henne. Så nu när hon är piggare och mer välmående än på länge, blir jag både tacksam och fascinerad.
Om en vecka ska jag tillsamman med bland annat henne fira in det nya året. Ett nytt år som för henne mot sin 90 års dag i april. Vet att hon bara är till låns ...
Älskade lilla mamma. ❤️
Namast’e
Hasse Nyander