Min mormor 

När jag var liten sa man att min mormor hade ett klokskap, bland annat kunde hon gå och sätta på kaffet och min morfar undrade varför hon satte på kaffe. Vi får besök svarade hon och efter en stund så rullade det in en bil på gårdsplan utan att ha kungjort sitt besök. Jag verkligen älskade min mormor och har väl som många barnbarn en förskönad uppfattning om dessa goda helgonliknade mormödrar. ❤

Vi var på bilsemester någonstans i Norrland och min mamma hade varit i väg för att ringa till min mormor. Gråtande kom hon tillbaka och snyftade fram att mormor hade dött, själv började jag skratta för det var det dummaste jag hade hört inte kunde min älskade mormor gå och dö? Min syster försökte få tyst på mig, men jag förstod nog inte riktigt varför. Pappa sa att han känt det på sig under dagen, men inte vilja säga något. Ja, min pappa var lite sensibel också, fast han ville väl inte erkänna det riktigt förrän på äldre dar.

Jag hade väldigt svårt att ta in att hon var död, för jag hade känsla av att hon fortfarande fanns kvar som om jag kunde uppleva hennes närvaro. Hade en hel dela andra upplevelser som barn så det var egentligen inte så konstigt för mig. Det var nog mer min mamma som hade svårt med mina upplevelser och det påverkade ju mig.

Så när en släkting till mig berättade om hur de sett min mormor titta in genom fönstret, så gladde detta mig mycket för det innebar att hon fanns kvar. Jag var inte ensam om att uppleva detta och de hade varit tre som såg henne samtidigt.

Vi flyttade in i min mormors hus, så att hennes själsenergi fanns där var ju inte så konstigt. Men ibland när jag lagt mig och släkt lampan så kom hon och satte sig på min sängkant. Jag kunde förnimma henne tydligt, kan inte minnas att vi hade någon kommunikation – utan endast en icke verbal kommunikation av närvaro, värme, tröst, trygghet och kärlek. Hon gav mig det mina föräldrar inte kunde mig, bevis på att vi existerade efter vår fysiska död.

Mina möten med mormor efter hennes bortgång är vackra och kära minnen för mig. Jag kan än idag förnimma minnesbilderna och den sköna känsla som jag som barn kände i stunden. ❤

Nu knakar det i byrån i jämte mig som om någon försöker dra ut en låda. Det är byrå från 40-talet som min mamma köpte för sin första lön. Lådorna är lite tröga så det hörs när man drar ut dem, så nu sitter jag roat och undrar om en låda kanske ska dras ut.

Men ingen låda tycks dras ut, synd för det hade roat mig. Känner att det inte är min mormor som är här utan en manlig energi som är kopplad till henne, som jag inte tänker gå in på vem för hans barn kanske inte uppskattar att jag skriver att deras döda pappa är här gör ljud i min byrå.

Mormor dyker fortfarande upp ibland fast det nu är 48 år sedan hon dog och jag känner än idag samma sköna känsla av hennes närvaro. Kan fortfarande känna när det luktar mormor, hennes varma människodoft.

Tack min fina mormor för det du gav mig, minnena, somrarna … och framförallt att du var den första som gav mig bevis på evigt liv. All min kärlek till dig. ❤

Ser på bilden att min mamma blir mer och mer lik mormor.

Namasté
Hasse Nyander