Förr var mitt motto att lämna jorden lite vackrare än jag fanns henne. Idag undrar jag om det verkligen är möjligt utifrån hur världen ser ut och dess utveckling. Men jag har idag ett annat motto som jag försöker leva efter. Att leva så att jag känner mig tillfreds den dagen det är dags att lämna jordelivet och kunna glida förnöjd över till andra sidan.
Det är så lätt att livet bara glider iväg och man undrar vart tog det vägen? Vissa dagar är det lätt att leva efter detta motto, andra dagar tar livets så kallade verklighet över min tillvaro. För det är inte enligt mig meningen att tillvaron ska styra över mig utan jag som ska styra över den.
När verkligheten tar över och styr över oss så tror vi att vi priroriterar det viktiga i livet - en fejkad känsla av förnöjdhet som inte är bestående. I nästa stund försöker vi tillfredsställa tillvaron igen för att känna oss förnöjda. Detta blir i mina ögon en kamp. När vi styr över tillvaro så känner vi oss äkta förnöjda, denna känsla är bestående och vi känner att vi är i harmoni med tillvaron.
Är din förnöjdhet i livet äkta och bestående eller oäkta och flyktig? En fråga som kan vara bra att ställa till sig själv.
Låt inte tillvaron styra över dig, utan du skallstyra över den.
Namaste
Hasse Nyander
