Mitt perfekta liv 

Mitt perfekta liv är inte helt perfekt, men jag väljer att se det perfekta i det. Vilket gör det till ett perfekt liv. Vet inte ens om jag skulle vilja ha ett till 100% perfekt liv. Vad skulle i så fall bli mitt nästa mål. För jag är ju av den åsikten att jag är skapare av mig själv och min tillvaro. Att inte ha något att skapa vidare på vore rena döden. Stagnation med andra ord som ni vid det här laget är det värsta jag vet.

Jag ser saker som finns att arbeta med mig själv på personligt och andligt plan. Men inte blir jag helt perfekt när jag uppnått detta, då kan jag fortsätta att utvecklas och växa ännu mer. Visst jag är perfekt som jag är och känner mig mycket tillfreds med det, men det behöver inte innebära att bara stanna upp och vara nöjd. Det är så lätt att tro att detta uttryck innebär att man ska vara nöjd som man är och sedan stanna upp i det. Visst det är upp till var och en om de vill det, men ju mer nöjd jag är med mig själv ju enklare blir det att finslipa så att jag blir ännu nöjdare med mig själv. Det finns saker jag arbetar för att de skall falla plats, men blir allt perfekt då dessa saker fallit på plats? Nej, då kommer det finnas andra önskningar vart jag vill med mitt liv. Det göra att det kreativa utvecklande alltid är i en process och som ni vet är inte målet det viktigaste utan vägen dit. Det är vägen dit som ger möjligheter till utvecklande och manifestation. En del kommer till mig och frågar efter sitt livsmål, så trist att ha ett endaste mål att uppnå. För sedan vara framme och allt är klart. I så fall är mitt livsmål döden och att det finns mängder mål på vägen dit.

Mitt liv är perfekt för att jag väljer att vara i det perfekta, att jag sedan vill mer betyder inte att jag inte nöjd. För jag är nöjd, men för att jag är nöjd med tillvaron innebär det inte för mig att stanna upp vara i det – att vara i det självklart, men inte att stanna upp. Får höra så ofta att man ska vara nöjd och vara i det, visst ska man njuta av det som är och det gör jag verkligen. Jag känner en stor tacksamhet till att jag får ha det så bra som jag har det. Men att bara stanna upp i det som är ger ingen utveckling, även om det är ett skönt och tillfredställande tillstånd så vill jag ha utveckling på alla plan.
Saken är att med åren så blir det inte en kamp som det var tillbaka tiden, utan det handlar mer om att lära sig att följa flödet som ger möjligheter till utveckling och som leder fram till målet. För livet ska inte vara en kamp och jag har personligen fått jobba hårt med att lära mig att inte kämpa, utan att skapa flöde och följa med i det. Idag älskar jag att arbeta med mig själv, min tillvaro och mitt jobb. För idag innebär ordet arbete inte en kamp såsom det gjorden en gång tillbaka i tiden.

Även om jag skriver ordet mål, så ser jag det mer som önskningar i tillvaron och inte som en målbild. För jag anser att mina drömmar för mig enklare genom livet än dessa målbilder. Ordklyveri tycker någon, men ord kan lägga väldigt olika frekvenser och det handlar ju om att arbeta i frekvenser som är bra och gynnsam.
Jag lägger mig nästan aldrig i hur vägen dit skall vara numera eller hur det jag önskar skall uppnås, utan försöker följa det flödet som gers mig – ett flöde jag skapat själv. Inte alltid lätt att hålla tankar borta från att lägga sig i, men dessa tankar försvårar nästan alltid och kanske till och med förstör.

För mig är en del av livet att vara skapare av mig själv och min tillvaro. Så länge jag skapar lever jag. ❤

Namasté
Hasse Nyander