Varför firar jag påsk? Påsken är ett virrvarr av traditioner, ritualer och – ismer. Genom åren har påsken betytt olika saker för mig och haft skiftande innebörd. Tänkte i morse skriva lite filosoferande runt påsken och vad den innebar för mig. Då jag insåg ganska snabbt att jag visste inte längre varför jag firade påsk mer än att den står som en heldag i kalendern. Tror inte att jag är särskilt ensam om detta. Söker i mina minnen för att rota igenom de olika innebörder som den stått för tidigare, men inser att dessa inte känns viktiga för mig längre. Känns ganska så skönt att den inte behöver betyda något, bara var en skön baravarahelg.
Tittar ut genom köksfönstret njuter av den strålande vårsolen, alla krukor med penséer som Monika planterat. Njuter av deras färger och fägring, känner en skön tillfredsställes inombords. Vet att påsken stått för mig som en symbol för livet, döden och uppståndelse, men i denna stund känns det som att jag endast högaktar livet – det eviga livet. I min värld finns ju ingen död, bara det eviga livet i skiftande medvetande tillstånd.
Tar ett djupt och njutningsfullt andetag, detta livgivande
andetag. Känns skönt att släppt alla traditionella måsten och bara vara i nuet
och njuta av livet. Så jag behöver nog inte så mycket fler svar än så varför
just jag firar påsk.
Är ju en mästare på att vilja skala av och hålla allt så enkelt som möjligt.
Vilket jag anser är vägen till att kunna leva så innerlig som möjligt.
Namasté
Hasse Nyander