Det är fredag och som vanligt under terminsäsong så startar jag upp en helgutbildning. Denna helg är det Själavård block 5, med andra ord nästsist helgen i grundutbildningen. Det tog några år innan jag kände mig redo att vågade hugga in i att starta upp den allra första omgången. Idag känner jag stor tillfredsställes till att jag kom till skott och detta är en utbildning som jag känner stor stolthet till att ha skapat. Den ligger ännu i sin barndom och faller mer och mer på plats för varje kursomgång jag startar upp. Så det är med spänning och förväntan som jag startar upp en ny kursomgång senare under våren 2019. Detta blir den tredje kullen av religiöst obundna själavårdare. ❤️
Vi lever definitivt i ett samhälle av förändring och utveckling. Vi sekulariserar allt mer och vår trosuppfattning finner nya former. Många gånger helt individuella former för var och en, inte alls att vi längre måste finna oss i att förenas runt massa trossatser och dogmer. I och med det så behöver också den traditionella själavården en motsvarighet som inte har någon religiösanknytning. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag tror att framtiden själavårdare är medium, healers, astrologer, alternativterapeuter, med flera. För det är många gånger dessa som man sökt sig till genom livet olika skeden och med det blir det också naturligt att vända sig till dem i skeden av behov av själavård i stället för en präst eller diakon. Jag vet att det även kommer ta tid innan världen har anammat denna nya form av själavårdare, även om jag ser att uppdragen blir fler och fler för varje år. Men Rom byggdes inte på en dag och det gäller helt enkelt att bida sin tid och låt det hela sakta men säkert växa fram. Något som jag hade mycket svårt för tillbaka i tiden, då jag ville att allt jag företog mig skulle hända nu. I detta fall är det bara så att det får ta den tid det tar, jag vet att jag har påbörjat något nytt och bra. Så jag lutar mig tillbaka och känner mig förnöjd med det. ❤️
Med åren vågar jag också ta på mig mer och mer av de olika lektionerna, som jag från början hade gästlärare på för jag kände mig osäker i ämnet och inte hade tillit till min egen kunskap och kapacitet. Vilket gör att dessa lektioner får ännu mer fördjupad touch av mina filosofiska tankegångar. Vill inte förringa de gästlärare vi haft, för de har alla varit bra och fyllt en stor viktig funktion på vägen i utbildningen framskridande och utveckling.
Jag vet inget vackrare sätt att kunna finnas till för mina medmänniskor, än att kunna finnas där i dessa stunder. Ibland av glädje och lycka, ibland i sorg och förtvivlan. För en själavårdares uppdrag innebär alla olika känslotillstånd i livets olika skeden. En viktig sak i det själavårdande uppdraget är att inge hopp där hopplösheten bor.
Jag har skrattat, gråtit, glatts, förundrats, kontemplerat … ihop med de medmänniskor som sökt sig till mig. Allt för att skapa balans och harmoni mellan kropp, själ och ande för att skapa själsligfrid.
Det själavårdandeuppdraget består inte endast av de själavårdande samtalen mellan själavårdare och konfident som man så många gånger förknippar med själavård. Utan en stor del är att förrätta olika andakter och ceremonier som vigsel, namngivning och begravning. Som jag skrev tidigare att finnas med i livet alla olika skeden.
Är alla lämpade för detta uppdrag? Jag tror inte det utan man måste ha ett genuint intresse av sina medmänniskor och kunna sätta sin egen trosuppfattning åt sidan för att kunna finnas där den jag möter befinner sig. ❤️
Avslutar denna text med Kierkegaards kloka ord: Om man i sanning skall lyckas föra en människa till en bestämd plats, måste man först och främst se till att finna henne där hon är och börja där. Detta är hemligheten i all hjälpande konst.
En länk för er som blir nyfikna och vill läsa mer om vår Själavårdsutbildning: http://www.thechurchofgoodwill.se/själavårdsutbildning-41399869
Namasté
Hasse Nyander