Själslig frid 

Själslig frid – som är grundsyftet med ett själavårdandesamtal.

Det finns en bok av Esbjörn Hagberg som heter ”Själavård vid köksbordet”, som handlar om den vardagliga själavården medmänniskor emellan. Något som jag anser alltid är av stor vikt att anamma och kanske ännu större just nu, då så många tycks gripas av rädslor. Att finnas där och via samtal inge trygghet som ger själslig frid till någon är för mig stort och vackert. ❤

För det mesta handlar det faktiskt bara om att lyssna medvetet och med total närvaro. Väldigt sällan handlar det om att ha de rätta svaren eller lösningarna.

Jag möter medmänniskor på torget utanför och ger dem mitt lugna förhållningssätt, vilket resulterar i att jag ser hur deras axlar sjunker ner och de intar ett avslappnat tillstånd. Låter samtalet lättsamt föras vidare och lyssna, vilket innebär att när vi skiljs så finns den själsliga friden där.

Själslig frid som eliminerar rädslor och ger oss en lugn och inre frid. Kan det finnas ett bättre vaccin emot det som sker just nu än själslig frid?

Igår arbetade jag med mediala coachingterapi och fick fina och givande möten med mina klienter. Framförallt två av dessa möten blev på djupet starkt själavårdande och det var en stor kärleksfull glädje att se när den själsliga friden fyllde dem. Såg de uppgivna tårarna bli till glädjetårar, av en klient fick jag en varm kram av tacksamhet och en annan klient ville bara få sitta kvar i energin som fyllde henne. Det är en så enorm glädje att få vara en del i denna process. Vilket gör mitt arbete stort och meningsfullt. ❤

Jag är småföretagare och har ingen aning hur min verksamhet skall klara sig igenom detta skede. Vet att det är många som är i samma situation, men det funkar inte att oro sig eller att kämpa. Utan jag går in i min inre frid och tar timme för timme, dag för dag. Gör allt jag kan för att hålla mig i min själsliga frid och inte förlora mig i några andra känslor. Försöker utifrån mina förutsättningar leva så vanligt som möjligt. När jag blev svårt hjärtsjuk 2008 bestämde jag mig för att leva som vanligt och se mig själv som frisk, och jag vet att det är en stor del i att jag överlevde och återhämtade mig trots alla odds som jag hade emot mig.

Varje människa som har förmågan att vara empat kan vara en fin själavårdare i vardagen. Tror det är en av våra viktiga uppgifter i nuet att på ett medmänskligt plan finnas för varandra, lyssna och stärka för att ge dem vi möter själslig frid. Detta kan vara till någon när och kär, en kollega, en främling vi möter … osv.

Vi behöver många själavårdare nu, så anta utmaningen och bli i den själavårdandeförmåga som finns inom oss alla. ❤

Namasté
Hasse Nyander