Tålamod

I ovissheten trots att jag vet slutresultatet av förloppet, gillar inte att leva i ovisshetens landskap. Uppskattar när saker och ting sker och faller på plats. Jo, jag vet att ovissheten är del av resan dit, men ibland är dessa lägen enklar att förhålla sig till och andra gånger svårare. Visst finns det något att lära på vägen, vilket det alltid finns och just tålamod är min akilleshäl.

Jag kan gå och vänta på förlopp i åratal och det är helt okej, men just när de tar fart och börjar hända så sviktar mitt tålamod och jag vill nu. Konstigt att alltid slutspurten är som längst. Vad kan gå fel? Inget, det blir alltid som det ska bli och det är jag väl medvetenhet om. Trycket lättar när jag skriver, som alltid – för skrift och tal lättar på trycket av tankar som envist cirkulerar runt som i en labyrint inom mig.

Tålamod, tycker en hel del i min personliga/andliga utvecklingar har handlat om detta. Tycker jag efter alla år borde ha lärt mig detta, så jag slapp gå in i dess kraft och energi. För vad den gör är att dränerar mig på energi och jag blir ofokuserad. Förhållningssätt, allt handlar om förhållningssätt. Men konstigt när något ligger långt borta kan jag vänta i evighet, när det ligger när och är på att manifesteras då tryter plötslig mitt förhållningssätt. Kanske är det så att ju närmare vi kommer något desto mer växer entusiasmen och dess energi vill inte vänta – den vill nu. Så jag borde kanske ändra min känsla till att vara entusiastisk istället för otålig.

Att skriva är bra det kanaliserar ut oönskad energi och ger möjlighet till förändrandet att förhållningssätt.

Trots att jag vet vad min inre röst säger mig, trots att jag vet vad känslan i kropp säger – så var jag tvungen att lägga ut lite kort på förloppet när jag kom till jobbet. Självklart sa korten samma sak, vilket hade förvånat mig om de inte gjorde. Men ibland är det skönt med lite extra bekräftelse, svart på vitt liksom. Så nu får jag ge mig och ge det hela tålamod och ha tillit till förloppet. När det gäller mina egna issues så är jag bara en vanlig människa och tur är väl det. För att vara någon övermänniska är inte lika stort som att vara mänsklig.

Nu njuter jag av det som komma skall och vet att det blir som det ska bli, för det gör det alltid. Ser med entusiasm och glädje mot framtiden och dess för mig viktiga utveckling. Släpper taget och låter det sköta sig själv för att manifesteras på bästa möjliga sätt. ❤️

Namasté
Hasse Nyander