Har många gånger i livet undra hur många tårar rymmer en kropp? När tar tårarna slut?
Barndomen har sina tårar, ungdomen sina och livet mot mognad sina för att slutligen övergå i ålderdomens tårar.
Ofta förknippar vi tårar med sorg, förlust och ledsenhet … men tårar kan likväl vara fyllda av glädje, tacksamhet medkänsla med andra ord kan tårar vara fyllda med alla känslor. Kanske inte så ofta man som vuxen gråter av ilska men barn gör det ofta. Barn har överhuvudtaget inte så mycket filter och självbehärskning som man har som vuxen. Personligen har jag vad jag minns aldrig gråtit ilskanstårar som vuxen, mer av uppgivenhet i de lägena.
Mina tårar senaste tiden har definitivt varit av tacksamhet och lyckorus, har inte behövts mycket för att de ska komma. Har ju gåvan att gråta lätt vilket som ung inte kändes alltid lika bekvämt. Minns en gång i min ungdom när jag hängde med en kompis som jag inte hade känt så länge på en Stallone film och det blev lite känslosamt mellan Stallone och hans typ 6-årige son. Försöker vara så diskret jag kunde när det ekar över biosalongen – gråter du! Det kändes i denna stund som hela biosalongen vände sig, vilket de säkerligen inte gjorde. Då var det pinsamt idag ger det mig ett gott skratt.
Allt som berör kan kanaliseras till tårar oavsett vilken känsla det är i hela vårt känsloregister.
Upptäckte på transplantationsvårdavdelningen när jag tårades ideligen varken jag satt ensam och berördes av någon känsla eller ronden kom, någon i personalen sa något eller gjorde något för mig. Under dessa första dagar skulle jag se till att få i mig 2,5 liter vatten för att få i gång njurarna. Vid ett tillfälle tittade jag på glaset och dess klara vätska och insåg att cirka 60% av min kroppsvikt är potentiellt material till tårar. Inte underligt man blir så törstig efter man gråtit mycket. Summan av kardemumman så längre jag fyller på med vätska rymmer kroppen cirka 60% grundmaterial till tårar.
Sen är frågan om man orka låta all gråt komma ut, personligen tycker jag det är svårare att inte låta den komma. För mig det ett sätt att kanalisera ut de känslor de skapats ur och så befriande.
De goaste tårarna är de som kommer när man skratta så man kiknar. Då tårarna stänker och alla håll och kanter.
Fascineras av hur många nyanser av tårar det finns, kan se dem inom mig i olika toner som droppar från en akvarellpensel – klara i olika nyanser av gult, blått, ros, grönt och så vidare.
Idag är det kanske inte tårar utan mer futtigt tårade ögon av tacksamhet över den hjälp och kärleksfull vänlighet jag fått av personalen dessa dagar och vetskapen att få komma hem.
Namasté
Hasse Nyander