Tillit, träning och tålamod var en viktig del i min utbildning förr som jag predikade som ett mantra för mina elever. De gick då under begreppet de tre T:na, så det räckte att jag sa de tre T:na så visste mina elever precis vad svaret var på det undrade över. Visst dyker dessa ord upp även idag men inte riktigt på samma sätt. Jag benämner sälla de tre T:na men anser dessa tre ord som viktiga i ens utveckling och växande. Tre ord som många tycks har svårt med. Framförallt tillit och tålamod.
Anser mig idag har en god tillit till mina mediala och andliga upplevelser, men visst händer det att jag tvivlar och tänker att så här kan det inte vara, det kommer aldrig gå, etc. Men med tiden som facit så visar det ju sig även dessa gånger att jag kunde haft full tillit. Så även när jag tvivlar så känner jag någonstans inom mig tillit. Så totalt tvivel känner jag aldrig. Men det tog mig många och då menar jag många år att komma hit hän. Jag tror tvivel kontra tillit är en viktig del i en utveckling och växande. Genom våra faser av tvivel, så växer sig tilliten starkare och starkare. Jag hade tillbaka i tiden ett antal präster och kyrkoherdar som klienter. Deras tvivel var många gånger både djupa och svåra rent teologiskt. Till en början förvånade detta mig, men så insåg jag tvivlet hade fått dem att söka sig till dessa yrkesroller för att utveckla och skapa en starkare och genuinare tillit. Så tvivlet är vägen till tilliten.
Tålamod, stundom hatar jag rent ut sagt detta ord. När jag ber om hjälp från andevärlden, ber om vägledning eller helt enkelt vill att något ska hända nu – å inom mig ekar ordet TÅLAMOD. Blir så trött och hade det varit möjligt att strypa dem så hade jag kanske gjort det. Skämt och sidor, så får detta mig många gånger att anse att jag har dåligt tålamod, att jag är rastlös och otålig. Men när jag sedan studerar mig utifrån och i olika situationer inser jag att jag har ett enormt tålamod. Så det är väl själva ordet som jag är allergisk emot.
Men likväl här anser jag att rastlöshet och otålighet är redskap till att utveckla tålamod. För utsattes vi inte för dessa situationer så skulle vi aldrig kunna bli tålmodigare.
När jag talar om träning så uppfattar en del det som att det handlar endast om att praktisera sittningar eller samtal som jag fördrar att kalla det idag. Visst det är en del av det hela, men man ska inte förglömma det vardagliga livet som servar oss med träning hela tiden. För det finns ingen bättre skola än vardagen och dess innehåll. Det är där den största och genuinaste träningen till tillit och tålamod sker.
Namasté ❤
Hasse Nyander