Ung 

Alla åldrar har sina bekymmer, så väl barn, ungdomar som vuxna. Vi benämner dem ofta som små bekymmer och stora. Vad avgör bekymrets storlek? För ett barn kan något vara ett stort bekymmer som i vuxnas ögon är en bagatell.

Men mest vill jag gå in på problematiken i att vara ung, framförallt att vara ung idag. Säger ofta att jag är tacksam att jag inte är ung idag, för det var tillräckligt komplicerat på min tid. Personligen fick jag tuffa till mig och ha en hårdare yta än jag hade för att överleva, men det gjorde också att jag tappade bort mig själv. Jag möter många fina, sensibla och medkännande ungdomar som inte vill något hellre än att vara just sådana som de är. Något som ur ett perspektiv är mer tillåtande idag i en mångfald av personligheter. Men jag upplever att de oftast blir utnyttjade i sin godhet. Att en del av dem till och med ställer till det i sin tillvaro för de vill vara goda och hjälpande. Godhet har troligtvis i alla tider utnyttjas, men jag för egen del blev det aldrig sådana komplikationer som jag upplever att det blir för en del av dessa ungdomar som jag möter. Jag hoppas kunna vara med dem och vägleda dem så att de inte behöver tuffa till sig och införskaffa ett hårt och skyddande skal. Utan kan vara i sin godhet men lära sig att markera och sätta gränser för vad som är okej och vad som inte är okej. Framförallt inför sig själva, för deras beteende kan nästintill bli självutplånande när de ser till andras bästa och inte ser vilka konsekvenser detta kan bli för dem själva.

Jag skulle kunna dra otaliga exempel, men vill inte att någon av dem skall känna att jag lämnar ut dem och mister deras förtroende. ❤

En annan sak som upprör mig i detta sammanhang är när vuxna människor förringar deras bekymmer och tycker att de har väl inte hunnit få gå igenom så mycket problematik såsom livet framöver kommer ge dem. Fattar inte vad det har med saken att göra? De är unga, sårbara och deras bekymmer är stor problematik för dem. Något vi vuxna bör ta på stort allvar och inte förringa, utan finnas där för dem.

Oavsett storlek på livet bekymmer och konsekvenser så upplever jag personligen att ju äldre jag blir ju enklar blir det att ta itu med dem och reda ut dem. Eftersom min livskunskap har visat mig att det löser sig alltid på något sätt, förr eller senare. Skulle däremot aldrig förringa någon av dessa ungdomars bekymmer genom att säga att det löser sig. Ser den stora vikten att ta dem på allvar och finnas där, inte lösa deras problem utan istället stödja dem till att själva skapa förändringar och lösningar. ❤

Jag vet att det finns många fina och stödjande vuxna, men till er andra förringa inte dessa ungdomars problematik utan finns där för dem och ge dem ert stöd.

Namasté
Hasse Nyander