Släppa kontrollen helt är både skrämmande och svårt, men i tiden vi lever i känner jag personligen att det finns inget annat val. Känns faktisk ganska skönt när jag väl vågar göra det, även om det lilla kontrollfreaket finns där i bakgrunden som en skugga

Läs mer

Släpp kontrollen 

Släppa kontrollen helt är både skrämmande och svårt, men i tiden vi lever i känner jag personligen att det finns inget annat val. Känns faktisk ganska skönt när jag väl vågar göra det, även om det lilla kontrollfreaket finns där i bakgrunden som en skugga. Lite som hoppa fallskärm utan fallskärm och jag vet inte riktigt var jag kommer landa.

Blir i det hela full i skratt då jag i december kände att 2020 skulle bli ett fantastiskt år, så det ska bli spännande att summera detta år i december för att se om jag kan få insikt om vad som var så fantastiskt i dess skede. För med facit i hand är det mycket möjligt att 2020 är ett fantastiskt år, fast jag i ärlighetens namn varken kan se det eller förstå det i nuet.

Jag är dock tacksam att har jag utbildning inom skolmedicin och erfarenhet inom flera vårdområden, så jag har något att falla tillbaka till när det krisar med jobb som småföretagare. Vet många runt mig som kämpar för att få ihop det och lever med ovissheten. Känner också denna ovisshet, men inser att jag kan inget annat göra än att släppa kontrollen och må det bästa ske utifrån situationen.

Har i många år önskat att arbeta inom hospice men det har alltid varit heltidstjänster och jag har inte haft möjlighet att ta en heltidstjänst. Nu har jag gott om tid förtillfället så jag sökte idag en tjänst på Bräcke diakonis hospice, har ju redan en fot inne där i och med att jag gick timanställd på Storås elevhem – vilket jag hoppas är till en fördel för mig. Kanske är det en av de positiva utvecklingarna år 2020 att jag äntligen kommer arbeta på ett hospice.

Släppa kontrollen är tufft men när det inte finns något att kontroller så underlättar det. Nu lägger jag all min tillit till att flödet skall föra mig dit jag skall hamna. Kanske blir jag överraskad i slutändan när jag summerar och ser slutresultatet.


Det har nu gått lite mer än två veckor sedan jag började på ovanskrivna blogginlägg och plötsligt så inser jag att 2020 är ett fantastiskt år utifrån ett personligt plan. Blir full i skratt för vem hade kunnat tro att jag redan två veckor senare skulle kunna se det positiva i den förändring som jag är i. Från att när jag i mars kom hem från Sri Lanka och landade i Coronahysterin i Sverige och trodde att nu går allt åt helvete när jobb eller jobb bokades av. Kändes underligt att efter 18 år inte kunna leva på mitt företag och behöva söka jobb. Nu känner jag dock tacksamhet till detta, även om Corona varit förödande för många och delvis även för mig, så har skedet skapat en annan balans i min tillvaro där saker jag önskat och inte prioriterat utrymme för fått ta plats i en skön balans.

Efter två veckor på hospice ser jag den nya perfekta balansen i min tillvaro. Har länge önskat att få arbeta på hospice och det gör jag nu. Bestämmer själv vilka pass jag vill gå in på eller inte. Vilket gör att jag även kan driva mitt företag och de inbokningar jag har. Väldigt positivt är att jag verkligen kommit igång att måla igen, vilket varit en stor önskan. Från och med nu kommer jag nog inte kunna prioritera bort mitt målande. Det har även flödat på bra i mitt skrivande under denna tid av att förhålla sig till det som sker och tid har funnits även för detta ändamål.

Denna sköna balans mellan min verksamhet, hospice, måla och skriva är en omorganisering som jag inte tror mig medvetet kunnat skapat. Men nu när livet tvingade mig till förändring och förhålla mig till nuet så liksom föll den på plats av sig självt. Även om mina vänner i andra dimension hela tiden sagt att det kommer lösa sig, så är det inte alltid så lätt att ha fullständig tillit. Trots att jag sett de omöjliga ske om och om igen genom åren. Även när jag var på vägledning hos Marie Berglund Nilsson så fick jag besked att jag kommer klara mig igenom denna period. Hon sa även att det fattades ett ben, då visst jag inte säkert var det var som saknades utan spekulerade bara. Nu vet jag vad det var och med det föll allt på plats.

På hospice får jag ju också möjligheten att vara den själavårdare som jag önskar vara. Vilket är en stor förmån och ära att få vara. ❤

Livet är gott även när det verkar gå åt helvete. Uttrycket ”Det är inte hur man har det utan hur man tar som spelar roll” tycker jag passar bra in här.

Känner faktiskt ett annat lugn i tillvaron än hur mitt liv såg ut innan och har blivit ännu bättre på att leva i nuet – ta dag för dag och inte oroa mig för framtiden – även om jag är bra att tänka att det löser sig alltid, för det har det alltid gjort i slutändan.

Så i nuet blir jag ännu mer nyfiken på att summera 2020 inför årsskiftet till 2021.

Namasté ❤
Hasse Nyander