Minnas att jag väldigt tidigt i min andliga utveckling började prata om mig själv som en brobyggare. Att förena i stället för att splittra. Att se till likheter i stället för olikheter. Tror tanken om att vara brobyggare är aktuellare än någonsin. Minns att jag sa för typ 20 år sedan till en muslimsk elev i framtiden kommer vi ha ett gemensamt syfte att bygga broar som förenar mänskligheten i en splittrad tid.
Genom åren har jag tappat denna tankegång, även om jag hela tiden varit väldigt mycket för att förena, se till likheter i stället för att lägga vårt full fokus på olikheter.
Inte alls konstigt för mig att detta minne dyker upp just nu när det är av så stor vikt att förena inte splittra. För splittringen tycks ske lavinartat som av sig själv när något satts i rullning.
Dags att bli brobyggare och bygga broar.
Dags att inte dras med i inlägg, tankar, känslor och åsikter som splittrar och bli en del i den lavin som rasa just nu. Stå stadigt i din egen kraft, se vad som gynnar utvecklingen mot en ny gryning och vad som drar oss djupare in i skugglandskapet.
För att stå stadigt i din egen kraft, så mycket du bemött dina egna inre skuggor. Kunna förankra dig så att du ser och känner i hjärtat. Först då kan du stå i din egen kraft och har full tillit till dig själv.
Är väl medveten att många tycker jag är naiv, hånas ibland för ljus och kärlek fastän jag nästa aldrig skriver de orden. Men jag är hellre naiv än att vara en del i splittringen som har tappat hoppet på en bättre värld.
Namasté
Hasse Nyander