Farväl Bodafors 

Farfar, Stig, Olle, min pappa och Farmor.

Sitter på busforyou på väg mot Jönköping, där min syster ska plocka upp mig och färden fortsätter mot Bodafors. Bodafors är ett litet samhälle utanför Nässjö där jag bodde till jag var 11 år, så mina tidiga barndomsminnen är kopplade till detta samhälle son jag då såg som paradiset. Idag ska vi dit för att jag vill besöka min farbrors hus en sista gång innan det går till försäljning.

Från början var huset mins farföräldrars men jag har ingen direkt relation till dem då min farfar dog 21 år innan jag föddes och min farmor dog när jag var ett år. Men jag har en stark koppling till Bodafors, här finns ju en del av mina rötter så detta känns lite som att klippa kontakten till dessa rötter. Även om alla dessa minnen kommer leva kvar så kommer det inte längre finnas någon naturlig anledning att åka dit. Känns faktisk lite vemodigt som era gick i graven inte endast min farbror.

Alla platser har en själ och för mig är Bodafors tryggheten av att omslutas i ett behagfullt omhändertagande. För mig en idyll som mina minnen även om jag vet att vissa oroligheter har växt fram där som på de flesta platser. Delvis säger jag farväl till huset men framförallt till samhället, men bevarar mina minnen i mitt hjärta.

Känns lite vemodigt när vi lämnar, men stor sannolikhet kommer jag inte återvända hit igen. Jag släpper taget - farväl Bodafors.

Namaste
Hasse Nyandet