Länge sedan jag gjorde ett blogginlägg nu, men de skrivs i mitt huvud - ord blir till meningar som blir till texter. Sen när jag tänker att jag ska skriva ner dem så har de fyllt sin funktion i min process och jag känner ingen mening att försöka få dem på

Läs mer

Utmaningar

Länge sedan jag gjorde ett blogginlägg nu, men de skrivs i mitt huvud - ord blir till meningar som blir till texter. Sen när jag tänker att jag ska skriva ner dem så har de fyllt sin funktion i min process och jag känner ingen mening att försöka få dem på pränt. Visst skulle jag kunna skiva dem men när jag försöker ger det mig ingen energi – inget flöde som om orden inte längre fanns där fast jag kan känna dem inom mig. Nästan som när man inte får fram orden vid afasi, fast man vet vad man vill säga.

Dessa blogginlägg som skrivits i mitt huvud har däremot haft stor viktig för mig och min process, så de kommer komma till användning framöver då jag lutar mig emot min egen empiriska kunskap och insikt i min yrkesroll, men även som människa.

Jag har liksom många andra prövats genom livet och fått bemöta många olika utmaningar. Förr tyckte jag mer att jag utsattes för dem, i nuet är jag väl medveten om att det är jag själv som triggar i gång dem. För jag själv önskar och är redo för någon förändring och utveckling. Det gör inte dessa utmaningar enklare men det gör det enklare att förhålla sig till dem. Framför allt att det finns en mening med dem och att de leder till något. Utan dessa utmaningar hade jag aldrig fått uppleva de förändrade medvetandetillstånden från sökare till finnare – från tomhet till uppfylld – från stressande oro till inre frid, osv.

Kanske är det viktigaste att jag inte längre är ett offer som drabbas av dessa utmaningar utan starkt medveten om min roll i dem och att de har något att ge mig om jag vågar ge mig hän in i dem. För mig har många av mina utmaningar innehållit tålamod och tillit, även om dessa prövningar gett mig olika tillstånd så hänger allt samman och bär på ett gemensamt mönster av en helhet.

Var inte rädd för dina utmaningar utan se dem som gåvor från universum som du själv bett om i dina önskningar om att uppnå ett visst tillstånd av utveckling. Rädsla är vårt största handikapp och hinder i livet, rädslor är bara en prägling av det förgångna som håller oss fast i sin väv av illusioner. Ju fler trådar vi drar ur denna väv, ju skörare och tunnare blir väven tills den faller samman – då har rädslans illusion ingen makt över oss längre. Vi är fria att våga vara den skapande varelse vi alla är inkarnerade att vara.

Utmaningar är alltid en möjlighet till utveckling.

Namasté ❤️
Hasse Nyander